Amandas backpack

Vi tog ett tåg från Dar es Salaam till Lusaka som skulle ta 48 timmar. Det började med att tåget var ett dygn försenat och när vi kom dit dagen efter så var det ännu 8 timmar försent. Tåget var en riktig upplevelse men det fanns knappt någon vegetarisk mat så jag åt lite ris under tågresan. Men naturen vi åkte förbi var helt fantastisk. Jag hängde ut genom tågfönstret i korridoren med kameran i högsta hugg och drog in alla olika dofter. 

Men när natt nummer två närmade sig och vi strax skulle göra oss redo för natten så stannar tåget och en tågvärd kommer och säger att alla måste hoppa av. Snabbt drog vi ihop alla våra saker, kollade så vi inte glömt något och hoppade av. Självklart var det nattsvart och vi fattade ingenting. Vi fick det förklarat att vi var ganska nära Zambias gräns och att länderna haft en konflikt och därför fick vi klara oss själva härifrån. Efter hjälp från en man och en kvinna så fick vi lite av våra pengar tillbaka och rådet att inte gå någonstans på grund av att det var farligt (???). 

 

Vi fick iallafall sova på tågstationen den natten och halv fem på morgonen kom en liten, liten buss som hämtade oss och tog oss till gränsen. Där fick vi vänta i 12 timmar innan bussen till Lusaka skulle avgå. Så då var det bara att vänta lite till. Vi fixade vårt visa och lite mat och väntade sedan på bussen som sedan den också tog 12 timmar. Efter 12 timmars stillasittandes på en buss utan toalett (men med regelbundna kisstopp mitt på motorvägen tillsammans med de andra kvinnorna på bussen) så satt vi en stund på Lusakas busstation. Överallt på marken sov familjer och andra grupper som väntade på bussen. 

 

Tidigt på morgonen klev vi på nästa buss som efter 8 timmar nådde Livingstone i Zambia och äntligen fick vi duscha, äta riktig mat och klappa fina djur.